släktforskning arbete eller hobby?!

Jag drömmer om att göra min släktforskning till någonting mer än en hobby, är det någon mer en jag som tycker att det här är något man borde kunna arbeta med på olika sätt.
Håller på att bygga upp min egen hemsida har någon annan redan gjort slag i saken och har några idéer att dela med sig av.
Jag funderar på sponsorer, att upplåta min sida för reklam och naturligtvis att hjälpa de som inte kan eller har tid att hitta sina släktingar.
Det finns mycket att göra som kan vara intressant som register över olika yrkesgrupper, register över medicinska termer genom tiderna. Statistik helt enkelt.
De som levde före mig även mina egna släktingar anser jag inte är privata personer som bara berör mig och mina utan de tillhör vår historia och vill gärna dela deras livshistorier med andra men det kostar tid och pengar. Finns det stipendier för sånt?
Det är alldeles för ofta man ser människor som startar något spännande inom bland annat släktforskningen på nätet sedan efter ett tag så försvinner sidan eller har inte uppdaterats på länge beror inte sådant på att det är nästan omöjligt att finansiera sådana arbeten.
Det är synd för vi kunde skapa ett museum på nätet med våra släkthistorier.
vänligen
Edith

Jag håller med dig till fullo. Jag har också samma tankar som du om släktforskning. För mig är det en hobby som jag ibland kallar arbete. Det är ju ett heltidsjobb man gör när man forskar och registrerar sin forskning. Skriver ut ansedlar och kanske antavlor. Mycket intressant arbete som man längtar till ofta och gärna.

Det är väl så att man tycker att det är så spännande och roligt att läsa de där böckerna några från 1600-talet, hitta anfäder och mödrar som man ibland känner igen sig i. Man vill berätta för andra man tycker att det är viktigt för alla därför att det är kulturhistoria, idéhistoria, inte bara Sveriges historia, hur många av oss hittar saker som ingen annan har hittat och man delar med sig utan tanke på att det är ett arbete som man kanske skulle få betalt för.

Är det kanske för att vi fortfarande anser att sånt som är roligt är inget jobb som man ska få betalt för. Det som en del präster stod i predikstolen och predikade för oss ( obs en hel del av de där prästerna är mina anfäder) att vi ska arbeta i vårt anletes svett. Jag vill göra min hobby till ett arbete kanske för att min mamma var konstnär och alltså arbetade med sånt hon tyckte var roligt som min morfar som bröt min sin far prästen den första som bar namnet Bjerner när han beslöt sig för att bli läkare för det ville han bli.

Även om vi kanske kan betrakta släkt- och hembygdsforskning som en givande hobby är det dock av största vikt att vi då forskningsresultat presenteras (antingen det är på t.ex. internet eller i bokform) dessutom presenterar de källor vi använt. Detta för att en läsare (släkting eller inte) själv ska kunna bilda sig en uppfattning om forskningens trovärdighet. Det räcker ju med en enda felaktig anfader/-moder för att vi ska hamna snett bakåt i tiden.

Mvh/Sten Magnusson

Att man ska bekräfta sina resultat via källor tycker jag naturligtvis är viktigt. Att finna källorna anser jag vara ett jobb. Ibland vill jag kunna lita på även de som ger mig sina resultat via internet. Om jag talar om var jag fått en uppgift och vem som givit mig den är det en källa av liknande värde som en skriftlig källa. Den skriftliga källan kan vara felaktig. Tryckfelsnisse existerar även i gamla kyrkböcker.

Det var inte min tanke. Jag kan ju upplysa om att de källor jag använt är kyrkoböcker, min far, kusiner, syskon, min mammas dagböcker. I en diskussion där jag bara nämner att jag har släktskap med många präster behöver jag knappast uppge någon källa. Om du har en präst eller två och möjligen någon med adligt namn kommer du långt ned. När det gäller präster håller kyrkan reda på dem. Adeln har sina egna släktregister. Bönder kan man hitta ned till 1600 talet i vanliga kyrkböcker, födelse och dödregister.
När jag letar i dem böckerna om jag gör det på riksarkivet eller sitter hemma vid datorn så anser jag att det är grundforskning jag sysslar med.

Citat:

---

Ursprungligen postat av Edith Bjerner

Att man ska bekräfta sina resultat via källor tycker jag naturligtvis är viktigt. Att finna källorna anser jag vara ett jobb. Ibland vill jag kunna lita på även de som ger mig sina resultat via internet. Om jag talar om var jag fått en uppgift och vem som givit mig den är det en källa av liknande värde som en skriftlig källa. Den skriftliga källan kan vara felaktig. Tryckfelsnisse existerar även i gamla kyrkböcker.

Det var inte min tanke. Jag kan ju upplysa om att de källor jag använt är kyrkoböcker, min far, kusiner, syskon, min mammas dagböcker. I en diskussion där jag bara nämner att jag har släktskap med många präster behöver jag knappast uppge någon källa. Om du har en präst eller två och möjligen någon med adligt namn kommer du långt ned. När det gäller präster håller kyrkan reda på dem. Adeln har sina egna släktregister. Bönder kan man hitta ned till 1600 talet i vanliga kyrkböcker, födelse och dödregister.
När jag letar i dem böckerna om jag gör det på riksarkivet eller sitter hemma vid datorn så anser jag att det är grundforskning jag sysslar med.

---

Du skriver bl.a. att "I en diskussion där jag bara nämner att jag har släktskap med många präster behöver jag knappast uppge någon källa. Om du har en präst eller två och möjligen någon med adligt namn kommer du långt ned."

Då är frågan hur det påståendet ska kunna bekräftas. Vad är det som säger att uppgiften är korrekt? Man kan givetvis få en uppgift om att t.ex. biskop Hans Brask på 1500-talet ingår i den egna antavlan, men någonstans kan ju det blivit fel. Därför menar jag att t.ex. källhänvisningar alltid ska medfölja en publikation så att läsaren själv kan studera dessa. Om läsaren väljer att inte göra det utan bara läser publikationen (antingen det är i pappersform eller digitalt) är en annan sak.

Jag tycker som det kanske framgår av mitt resonemang att det satsas för lite på litteratur och upplysning om varför källhänvisningar ihop med källkritik är en angelägen fråga för hela forskar-Sverige (och då inte enbart släktforskning).

Sedan är en släktutredning som jag t.ex. får från en annan person inte en s.k. primärkälla. Primärkällan för t.ex. en person född 1780-09-16 i Södra Såneby, Sunne, Värmland är födelseboken om den inte saknas vid aktuell tid. Om jag får samma uppgift om datum/plats/socken/landskap via en släktutredning är det att som bäst betrakta som sekundärkälla. Då får uppgiften först kontrolleras i nämnda födelsebok innan den kan bekräftas (oberoende av vilken rang personen har i samhället).

Att forskningen i diverse källor kan vara tidsödande och jobbig är något som hör till proceduren.



Mvh/Sten Magnusson

Så vi litar inte på varandra utan varje gång vi tar upp något på det här forumet måste vi bevisa var vi fått det ifrån.
Nå jag heter Edith Elisabet Bjerner och du kan pröva med Skatteverket om du vill veta att jag föddes 1953-02-10 i Kungsholmens församling. Pappa Ragnar Gottfrid Edvardson föddes 1917-02-12 i Åsle, Falköping finns i födelseregistret där. Min mamma hette Brita Gunilla Bjerner född 1915-06-15 i Stensele ( finns i födelseregistret för Stensele) död 1978-10-15 Stockholm finns i dödboken.

Jag har min egen släktutredning med källor ur kyrkoböcker, men det finns andra källor i andra arkiv. Vad gör jag med det faktum att det i födelseregistret står att min kusins farföräldrar är okända om han vet vilka de är?

mvh/Edith Bjerner

Jag hänvisar här till denna webbplats: http://www8.cs.umu.se/education/exam...ite/citera.htm
Att citera internetkällor
Här står bl.a. att
"Syftet med fotnoter och källhänvisningar är tvåfaldigt:

* De ska ge möjlighet åt läsaren att kontrollera att citat och referat är korrekt gjorda.
* De ska tala om för läsaren var han kan fortsätta sin läsning, om han vill fördjupa sig i ämnet. "

Här görs alltså ingen åtskillnad på Internet och t.ex. tryckt text.

Hittat på ett annat ställe:

http://forum.soldf.com/index.php?/to...g-kaellkritik/

bl.a. detta: "Att granska kritiskt handlar inte bara om att granska fakta, utan också om att granska värderingar. Ställ krav på den sida du vill använda! Upphovsuppgifterna (författare) ska vara tydliga. Om du inte är säker på att de uppgifter du hittar är
trovärdiga, jämför alltid med en annan, aktuell bok i samma ämne.

och om du angett källa och det visar sig att källan är fel så är det inte ditt fel..."

Se också http://forum.arkivguiden.net/agf/dis...tml?1316330332 Arkivguidens Forum

http://www.genealogi.se/kallkrit.htm Rötter

Här också en länk till Nationalencyklopedin.
http://www.ne.se/k%C3%A4llkritik

På Anbytarforum finns bl.a. detta:
Anbytarforum » Källor » Källkritik » Avsaknad av källnoteringar i antavlor på webben
http://aforum.genealogi.se/discus/me...tml?1266224759

Sedan har jag utifrån egen forskning ett par paradexempel på uppgifter som är felaktiga.
En av mina förfäder angavs född i Västra Ämterviks socken i Värmland. Det var i Sunne Husförhörslängder och Församlingsböcker under ca 50 års tid samt den sista Husförhörslängden i Västra Ämtervik innan flytten till Sunne.
Nå, hur fick jag nu reda på att uppgiften var fel. Jo, en dag vid besök på Göteborgs Landsarkiv sökte jag personen i Västra Ämterviks Födelseböcker. Fann då tre som ev. skulle kunna stämma. Det visade sig dock vid närmare analys att A förvisso föddes på angivet datum men dog efter ett år. B och C föddes på helt andra datum och år och dessutom på fel plats inom socknen. Då fick jag istället kolla i Lysvik ca fyra mil norrut jämfört med första försöket och där fanns personen på rätt datum och år samt så småningom först alltså utflyttad till Västra Ämtervik och några år senare till Sunne. Född 16 oktober 1842 i Östra Berga, Lysvik (S), (Lysvik C:6 nr 85/1). (i Västra Ämtervik, Sunne A I:78 s. 1670)

Jag har givetvis fler exempel på motstridiga uppgifter men f.n. räcker det med dessa exempel/länkar.
Därav följer att grundlighet är A och O och att med ev. publiceringar ska medfölja de källor man använt sig av.

Mvh/Sten Magnusson

Här kan man också tillägga att om två personer kommer med rakt motsatta uppgifter. Vem ska man då tro på? Den som har en hög samhällsposition eller den som har en bottenposition? Det kan ju faktiskt vara den i bottenpositionen som talar sanning medan den andre inte gör det.

Mvh/Sten Magnusson

Citat:

---

Ursprungligen postat av Malviken

Här kan man också tillägga att om två personer kommer med rakt motsatta uppgifter. Vem ska man då tro på? Den som har en hög samhällsposition eller den som har en bottenposition? Det kan ju faktiskt vara den i bottenpositionen som talar sanning medan den andre inte gör det.

Mvh/Sten Magnusson

---

... och vad har personernas samhällsposition med saken att göra?

Citat:

---

Ursprungligen postat av Delphinus

... och vad har personernas samhällsposition med saken att göra?

---

Ta en slik uenighet.

En pensjonert professor i historie publiserer i et tidsskrift en artikkel basert på at han hadde en drøm om at en historisk beskrevet person er den samme som en gårdherre på en gård langt unna stedet for begivenheten og kommer med en begrunnelse for hvorfor denne sagnfiguren Herren Halvor er identisk med den historiske Halvor og identisk med gårdherren Halvor som eide en gård på denne tiden like ved siden av en bygdeborg med samme navn som den historiske persons tilnavn.
I tillegg skriver så den samme professoren en ny artikkel som baserer seg på at han har rett i sin hypotese og at den i og med at artikkelen ble publisert er bevist.

Artikkelen blir så forenklet av bygdebokforfatteren for bygda der gården ligger i den retning at siden det var en historieprofessor som mente dette måtte da være den fulle og hele sannhet og
siden slektskretsen rundt den reelle gårdseieren allerede var kjent pga. funn av en kiste med gårdspapirer tilbake til middelalderen, dessverre ble bare deler av disse overlevert Riksarkivet pga familiearvestrid, men navna notert. (Kan diskuteres om dette er korrekt selvsagt), så har mange i Norge med denne fiktive kopling til en historisk kjent mann sneket seg inn som ane (også hos meg :-) )

Nåvel, med interesse for kritisk kildekritikk varte det ikke lenge før studenter begynte å sette spørsmål, var koplingen riktig eller ei. Men ingen av disse var på det tidspunkt professor, men studenter.

Hvem skal man da tro på, En historieprofessor i 1893 under nasjonalromantismens og frihetstankens mest fruktbare tid, eller en student?

Vel, jeg holder med studentene (som i dag er blitt professorer etc.)

Nu ska jag försöka lägga lite nytt och möjligen kontroversiellt bränsle på denna diskussionstråd.

Föregående inlägg tycker jag speglar mycket bra hur källkritik ska tillämpas.

En bok om t.ex. en torpinventering blir ju inte sannare för att den får positiva recensioner i pressen. Vad man ska tänka på är dels om innehållet stämmer med boktiteln och att den är skriven så att alla fakta, positiva som negativa följer med och att om det är en avskrift originaltexten då ska vara korrekt avskriven.

Tyvärr är detta något som många företrädare inom släkt- och hembygdsrörelsen inte verkar inse trots att de f.ö. är väldigt kunniga inom sina respektive specialområden.

Mottot borde väl snarare vara att ge ut så mycket kvalitetslitteratur som möjligt där källhänvisningar och källkritik är grunden för det arbete som författaren gjort. Då framstår ju det gjorda arbetet som seriösare än om det inte finns möjlighet att granska det.

Detsamma gäller givetvis det som publiceras på Internet.