När husförhörslängder saknas...

[m09036]

Jag har flera anor från 1700-talets först hälft som jag har likartade problem med:


Husförhörslängder existerar först från tiden för vigseln och framåt så jag kan följa anorna från då till deras död.
Uppgifter om födelseförsamling saknas men ett födelsedatum finns.
I födelseboken för församlingen där de gifter sig finns ett barn med matchande förnamn, födelsedag och en far som stämmer med patronymikonet.
Jag har inga källor, såsom bouppteckningar eller namn på syskon eller dopvittnen, som kan styrka att min ana är samma person som barnet i födelseboken.

I dessa fall kan jag inte förmå mig själv att lägga till namnen på föräldrarna i födelseboken som nästa generation i min forskning. Jag ser dock i Disbyt att det finns många andra forskare som delar samma anor som jag som har lagt till dessa namn men inte styrkt hur de kopplat samman barnet i födelseboken med anan. Är det bara jag som är dum i huvudet som inte förstår att barnet där måste vara min ana och att det inte finns några som helst tvivel om detta? Var drar ni andra släktforskare gränsen för korrekthet och objektivitet i er forskninig?

[cbrpsw]

Känner väl igen problematiken.
Själv löser jag det genom att lägga in de mest sannolika föräldrarna tillsammans med referenser till alla källor jag hittar, ofta med en problembeskrivning i Biografin, och en flagga som visar att mer forskning behövs. Problemet är ju att flaggan försvinner vid export till Disbyt. Men jag tänker att man får ta all info i Disbyt som mer eller mindre välgrundade tips och då kanske mitt tips kan hjälpa någon att verifiera/falsifiera min arbetshypotes.

[Anders Larsson]

Att forska utan husförhörslängder kräver en lite annorlunda teknik än när de finns. Vid forskning i Skåne är man inte bortskämd med gamla husförhörslängder, det normala är att de börjar först på 1820-talet. Till stor hjälp finns ett vigselregister över hela Skåne, vilket tyvärr är sällsynt i andra delar av landet. Trots detta är vigselnotisen för de förmodade föräldrarna en viktig hållpunkt när man letar. Det är lätt att leta igenom vigselböcker för ett antal församlingar snabbt och ger därefter en start för när man skall börja läsa födelseboken. Jag börjar för säkerhets skull något år före vigseln, det kan finnas ett barn där också. Har jag ingen vigsel, så blir det till att höfta och läsa åren före och åren efter den "kända" födelsenotisen. På så vis brukar man kunna samla ihop ett antal barn och samtidigt få en bild av faddrarna. Nästa steg är att läsa igenom dödboken för samma period som födelsenotiserna. Då får man klart för sig hur många och vilka barn som inte har någon efter sig.

Har man tur så hittar man ytterligare en generation äldre förfäder som kan knytas till boendeplatsen och verifieras via bouppteckningar. Nästa steg är att försöka följa upp de syskon man hittat, För att se om man kan belägga släktskapet genom att dels se att de kommer till varandras barndop och dels att de till sist förekommer i varandras bouppteckningar som förmyndare, ibland skulderna eller i bästa fall dör utan bröstarvingar med gott om pengar. Då skall hela släkten redas ut för arvet, alltså rena vinstlotten för en släktforskare. I de flesta delar av landet finns det bouppteckningsregister som man kan använda för att "gissa" sig till vilka som kan vara släkt. Då menar jag alltså inte bara de egna anorna, utan främst troliga syskon till anorna.

Glöm inte bort att använda mantalslängderna och för Skåne katekisimilängderna, de är inte så omfattande som husförhörslängderna, men ger ändå en viss ledning om familjen flyttar.

Det är alltså mycket arbete med familjer man inte är helt säker på att de är de "rätta" föräldrarna. Trots arbetet så är min erfarenhet att det oftast slår in och till sist hittar man sina belägg för släktskapen.

Det sista tipset är domböckerna, de ger mycket information men tar längre tid att gå igenom än ovanstående. Har man sin släkt starkt koncentrerad till ett visst härad är det dock alltid lönt att ta sig tiden.

Jag hoppas att jag inspirerat dig till att ge dig på tiden innan husförhörslängderna och inte ge upp så lätt. Det finns säkert mer att säga, så har du fler funderingar så kommentera gärna.

Lycka till,
Anders