idealistiskt arbete

Det tas för givet att vi som sysslar och intresserar oss för släktforskning ska vara idealistiska gratisarbetare. Skriva om sin släkt är något man i vissa delar av landet får sysselsätta sig med i Fas 3 i jobb och utvecklingsgarantin.

Förstår inte varför det är ett ideal att inte ta betalt för sitt arbete så snart det gäller något man tycker är spännande och kul. Är det fortfarande så att arbete är något som inte ska vara kul, ideelt arbete som är kul är inget riktigt arbete.

ledaren i diskulogen undrar varför intresset för möjligheterna av en databas och distansutbildningar är något som ska göras gratis. Mycket av det som görs på särskilt på nätet och som rör släktforskningen är i början gjort med entusiasm av en person, men efter ett tag slutar den sighten att fungera. Är inte det därför att det är ett heltidsarbete att hålla såna sighter med information liksom det förr i tiden var ett heltidsarbete att arbeta på en tidning att vara sportjournalist som min far exempelvis.

det borde finnas möjligheter att skaffa sponsorer liksom idrotten har och andra kulturformer. Det är ju faktiskt en kulturgärning av enormt format som vi släktforskare utför.

Jag vill mer än gärna vara med i diskussionerna om både databas och distansutbildningar har lite erfarenhet från mitt tidigare jobb, men har tyvärr på grund av arbetslöshet och kravet att söka jobb inte möjlighet.

Observera, vilket jag också nämnt i en diskussion om vissa felaktikgheter i en databas DDSS på Arkivguidens Forum, att man inte ska blanda ihop FAS-3 eller någon annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd med ideellt arbete. Sedan är det väl en annan sak om man råkar få jobba med något som råkatr röra ens egna intressen.

Mvh/Sten Magnusson

Om man gjør noe som man har selv stor glede av å gjøre, uavhengig av betaling og så skjønner at dette arbeidet vil være av interesse for andre går man over til å gjøre et idealistisk arbeide.

Det er 99% sannsynlig at om man i starten krever betaling pr time for dette arbeidet for seg selv, så vil man få nei til å utføre arbeidet, spesielt om den som betaler (jobb) ikke ser seg tjent med arbeidet og ikke medfører umiddelbart at eier vil tjene mer.

Derfor vil nok ideelt arbeide være en ubetalt sak også i fremtiden.

Men om det skulle dukke opp en mesén som vil sponse arbeidet til den enkelte idealist, er jo det svært velkomment. Men risken er da at skattemyndighetene da ser på tidsforbruket generelt og skattlegger arbeidet ut fra naturaliaverdien av produktet, selv om man ikke tar betalt.

Så vinninga kan fort gå opp i spinninga som vi sier i Norge, dvs. at skatten blir på mye mer enn total inntekt.