Hur hanterar jag bäst ett dödfött barn? Lägga in det som ett barn i familjeöversikten? Notera i en textnotis för mamman? Jag har prel. valt det senare alt.
Utskriftsvy
Hur hanterar jag bäst ett dödfött barn? Lägga in det som ett barn i familjeöversikten? Notera i en textnotis för mamman? Jag har prel. valt det senare alt.
Jag lägger in det som ett barn i familjeöversikten, då syns det i hela familjens bild som barn och som syskon. Innan Disgen hade möjligheten med okänt kön (i de fall det inte framgår av notiserna) valde jag konsekvent ett och samma, men nu kan man ju välja det (okänt) även om man först måste välja att lägga till en son/dotter eller bror/syster så kan man sedan ändra könet till okänt.
Hälsningar,
Eva
Lite vid sidan om ämnet - men ändå inte utan relevans:
Släktforskning handlar för de flesta om släktskapsförhållanden mellan individer.
En individ är i biologisk mening en enskild organism som har förmåga till självständigt liv. Inte förrän navelsträngsförbindelsen avbryts kan - i det bästa och vanligaste fallet - en individ ha fötts.
Kan verkligen en graviditet som resulterar i en livlös kropp verkligen sägas ha gett upphov till en individ?
Ett 'ja'-svar innebär att även missfall och aborter borde registreras som släktforskningshändelser.
Bror, jag tar med de som registrerats i kyrkböckerna - det du tar upp anser jag är upp till den person
som det gäller om de vill registrera något som en del av sin egen livsberättelse.
Jag håller med Eva.
Min släktforskning handlar inte bara om namn och relationer, jag vill gärna veta så mycket som möjligt om deras liv och vedermödor.
Hade missfall och aborter stått med i kyrkböckerna hade jag självklart lagt in det i min forskning. Det är ju också pusselbitar för att få ihop en bild av hur dom hade det. (Sen lägger jag ju ändå inte in det om jag känner till nån nu levande släkting dom drabbats eftersom det är väldigt personligt.)
Bara för att det dödfödda barnet inte haft något självständigt liv att dokumentera så har det ju ändå påverkat familjen. Att föda fram ett eller flera döda barn sätter såklart sina spår, även om jag så här långt efteråt såklart bara kan spekulera kring hur det kändes för just dom.
Som jag själv hanterar det i min släktforskning innebär en förlossning (eller nedkomst):
-- antingen en födelse av minst en ny individ med relation till en kvinna och en man (om känd)
-- eller en (privat) levnadshändelse för en kvinna, i den mån förlossningen är känd.
Jag föredrar nämligen att som släktingar betrakta enbart individer som fötts och lever/levat.
Men ..., det finns andra sätt att resonera.
Då kan man ju egentligen resonera på samma sätt när det gäller barn som dött efter nån månad. Hur mycket individ är en liten bebis som inte kan prata, gå eller överleva utan ständig omvårdnad. Vad har den egentligen för relevans i förhållande till dig när den inte har åstadkommit något i livet, aldrig arbetat, aldrig gift sig, aldrig fått barn, aldrig gjort något avtryck förutom för den närmaste familjen.
En graviditet och därefter ett dödfött barn eller ett som dör väldigt tidigt påverkar ju fler än mamman. Både pappan och kanske framför allt andra barn i familjen. Att då bara ha en eventuell notis på mamman gömmer ju undan en viktig pusselbit av dom andras liv.
Hej orrac!
Jag föreställer mig att du skulle kunna ha goda anledningar att registrera personers skolkamrater och arbetskamrater samt också familjers umgängesvänner för att få levnadsomständigheterna ytterligare mera välbeskrivna. I den mån husdjur förekommer spelar de ofta en inte försumbar roll i många familjers liv. Uppgifter av bl.a. dessa slag kan ju väsentligt bidra till uppfattningar eller kunskaper om levnadsomständigheterna för de personer och familjer som är av intresse.
Som väl framgått så är det i första hand genealogi, dvs. släktskapsförhållanden, jag ägnar mig åt då jag släktforskar. Jag noterar förvisso också de uppgifter om var man bott och vilka yrken man haft, som jag stöter på. Jag förstår absolut att andra släktforskare kan vilja ge uppgiftsinsamlandet en mera etnologisk karaktär eller kanske t.o.m en biografisk.
Jag respekterar dina val och bevekelsegrunder vad gäller släktforskning och när samtidigt en vag förhoppning att mina val och bevekelsegrunder också måtte röna någon grad av respekt.
Tilläggas kan att ett missfall i ett mycket sent gjorde att jag inte fick ytterligare ett mindre syskon. Om detta talades det dock nästan aldrig.
Vänligen /BrJohan
Mycket talar för att hantera dödfödda barn som Eva beskriver. Många gånger kan det vara intressant att i familjeöversikten se förklaringen till en längre lucka mellan två överlevande barn. Det kan finnas ett eller flera dödfödda/missfall däremellan. Det är nog bättre att vara pragmatisk än dogmatisk i detta avseende. Själv tar jag med de dödfödda barnen med Dödfött som förnamn och Xson/Xdotter/familjenamn som efternamn. Nästan alltid framgår kön av födelse/dopboken.
Jag tycker som Fredrik II.