Tolkning efternamn

Skulle behöva lite tolkningshjälp för ett efternamn till en släkting i samband med släktforskning.

Brita Lisa f. 1886 i Anundsjö (Västernorrlands län, Ångermanland)

(far) Andersson, Erik Peter - född 1859 i Anundsjö (Västernorrlands län, Ångermanland)
(mor) Salomonsdotter, Sara Katarina - född 1866 i Anundsjö (Västernorrlands län, Ångermanland)


Har kollat källan mot födelseboken från 1886 så namnen stämmer.

Brita Lisa gifte sig 1905 med
Backlund, Per Anton Leonard (f. 1883 i Anundsjö) som senare avled 1918 (Anundsjö)

Det jag däremot saknar är ett namn som ogift för Brita Lisa eftersom hennes föräldrar anges med olika efternamn trots att de ska ha varit gifta när Brita Lisa föddes.

Bifogar bild som jag försökt tyda. Står något mellan "Brita Lisa" och "Kronotorpare" som jag har svårt att tyda.

Som jag ser står det Eriksdotter, vilket ju är logiskt.

f. Eriksdotter (Eriksd:r)

Tack så mycket. Jag utläste något i stil med "fabriks..." åt det hållet, men ser nu att det var långt ifrån.

Hittade information i Arkivdigital från registret för personer 1950, då står att hon hette Eriksson som ogift. Kan det röra sig om läs/tolkningsfel? Är ju en väldigt skillnad från Eriksdotter...

Jag har sett att runt sekelskiftet 1900 var det inte alls ovanligt att flickor som efternamn fick "patronymikon" med ändelsen -son, d.v.s. faderns förnamn med ändelsen -son. Jag har flera exempel på flickor födda i slutet av 1800-talet, som i någon hfl hetat pigan Andersdotter men i nästa hfl (runt 1900) hetat pigan Andersson. Senare fick ju alla barnen faderns efternamn. Jag har för mig att det kom någon ändring i namngivningslagarna runt 1900, som tydligen gjorde prästerna något konfunderade. Det är det säkert någon annan som vet mer om.

Namnlagen (Förordingen) tillkom 5 december 1901. Förändringen från patronymikon till familjenamn skedde succesivt under senare delen av 1800-talet och det började i de större städerna, där ofta hela familjen fick mannens/faderns efternamn. Jag uppfattar att det fanns en rätt stor valfrihet i början av 1900-talet vilket efternamn man tog, när man flyttade hemifrån. Det finns många fall där kvinnor i församlingsböcker långt in på 1900-talet behållit sitt patronymikon (xxxdotter). Just förhållandet att en person benämns som xxxdotter i tidiga handlingar men senare i folkbokföringen anges som xxxson (exempelvis "som ogift") är vanligt förekommande.

För Britta Lisa kan det mycket väl vara så, att hon i vissa handlingar (tex från skolan) anges som Eriksdotter, längre fram i livet kanske hon tyckte att Eriksdotter kändes gammaldags och ändrade till Eriksson. Inget märkvärdigt med det.

Det var ju inte så att hon ändrade från Eriksdotter till Eriksson, myndigheterna gjorde den ändringen, -dotter skulle försvinna.