Patronykom

[Stigjohan]

Hej
Jag blir lite konfunderad. Har hamnat i Dalarna, Hedemora, Husby. Där har jag en ana, Johan Mattsson.
Han och hustrun får en son som döps till Johan. MEN i dödsartikeln (som de var duktiga på) heter han Jan Jansson??http://forum.dis.se/vb/images/smilies/confused1.gif
Så nu undrar jag vad skriver jag för namn i Dis-registret?
Stig

[Phryxe]

Jag tror Jan kommer ifrån Johan/Johannes och är kanske i viss mån utbytbart. Om han kallades Jan Jansson skulle jag skriva det. Man kan inte bara utgå ifrån vad fadern heter. Barn till en Johan Petter Olsson kunde kalla sig Johansson eller Pettersson. Har sett exempel där syskon använt olika patronymikon.

[Stigjohan]

Kan jag förstå, men OM han är döpt till Johan (bevisligen) förstår jag inte att man skall skriva vad han brukar kallas för.
Kan ju ganska snurrigt i registret, eller hu?

[Phryxe]

Hmm, visst ja, förnamnet. Du har kanske rätt i att ange det som står i födelseboken även om sättet man stavat ett namn också har ändrats genom åren och hos olika skrivare/präster. Är namnet såsom det stavas i födelseboken det allena rådande!? Jag brukar normalisera namnen eftersom de, särskilt i äldre tid, kan stavas på flera sätt i olika källor.

Frågan här var kanske hur man vill ha det i Disbyt? och där får någon ansvarig för det systemet svara.

[Rolf Carlsson]

Jan är definitivt en namnvariant till Johannes (liksom även Johan John, Jöns, Jon och många flera). Även Hans härstammar från Johannes. Det är väl en principfråga om man själv vill normera namnen till en modern stavning eller bokstavstroget använda stavningen i födelsenotisen. Man kan ju hävda att det som skrevs in i kyrkoboken är originalen. Vi vet ju alla att det sedan i Hf och många andra notiser förekommer många olika stavningar och kortvarianter.

Vad gäller framtida utveckling i föreningen har vi som en del av RGD-projektet tagit fram en namndatabas, som skall kunna användas i föreningens olika produkter. Om det kommer ett definitivt beslut om införande, är syftet med denna databas just att söka på samma person oberoende av variant och stavning. Av den anledningen har grupperingen gjorts på så sätt att alla stavningar och varianter grupperats tillsammans.

[Eva Dahlberg]

Nej det är inte så att det som skrevs i i födelseboken är mer "original" eller korrekt än det som senare dyker upp i källorna. Födelsenotisen kan ha påverkats av att en präst t.ex. alltid skriver in "Andreas" för personer som i alla andra källor står som Anders. Man får leta i källorna, notera de olika varianterna och bestämma sig för en form som är konsekvent i den egna databasen ...

För att citera Släktforskarnas Årsbok 1995 (artikel av Håkan Skogsjö):
"Det finns släktforskare som hävdar att vi alltid bör skriva en förfaders namn som det är noterat i födelse- och dopboken. Det är visserligen en enkel regel, men den leder dessvärre ofta helt fel.
Vilken källa är då mest tillförlitlig när det gäller att fastställa namnet på en person som levde för hundra eller tvåhundra år sedan? För att kunna besvara frågan måste vi beakta hur de olika källorna tillkom och användes. I födelse-, vigsel- och dödböckerna gjorde prästen noteringar när församlingsborna lät döpa sina barn, gifta sig eller begrava sina döda. Det var högtidliga tillfällen med ceremonier och ritualer, det var lätt att prästen smittades av stundens allvar. Personer som i nästan alla andra sammanhang heter Per, Olof, Kajsa eller Greta står helt plötsligt noterade som Petrus, Olaus, Katarina och Margareta. Tydligast är detta i just födelseböckerna, som därmed blir den minst tillförlitliga källan.
Helt annorlunda fungerade husförhörslängderna. En gång om året var förfäderna tvungna att bevista husförhöret. Prästen satt vid ett bord med längden framför sig, ropade upp namnen på de församlade en efter en och tenterade dem i kristendomskunskap och läskunnighet. Sedan doppade han gåspennan i bläckhornet och noterade deras kunskaper.
Det var med andra ord väsentligt – av praktiska skäl – att notera rätt namnformer i husförhörslängden, namn som folk kände igen. Bonden Olof Johansson – i byn alltid kallad »Södergårds-Olle» – skulle knappast lystra till namnet Olaus, som han inte ens visste att han var noterad med i födelseboken av prästen, kunnig i latin och med smak för det lärda."

Läs mer och hitta Släktforskarförbundets namnlista här:
http://www.genealogi.se/sa-stavar-du-namnet

Hälsningar,
Eva