Jag tror inte heller det var mindre vanligt med att en persons namn skrevs i olika former i södra Sverige. Min morfars mormors far, t.ex, beskrevs som Jaen, Jan, Johan och Jonas och det varierade även mellan olika hfl.
Ser vi till förnamnsfältet i Disbyt-databasen finns det efter rensning av icke-namn ca 120.000 olika namn. Här finns nog de allra flesta förekommande stavningsvarianter på förnamn. I många fall glider stavningarna in i varandra på ett sådant sätt att det inte möjligt att avgöra om det tillhör det ena eller andra normerade namnet. Baserat på mitt arbete med "Disbyt-namnen" tror jag inte att en "nationell" normering är möjlig kanske ej heller önskvärd. Som jag skrev ovan finns det inget enkelt rätt eller fel. I den egna forskningen måste det ändock vara upp till varje släktforskare att lägga fast principer för hantering av namn. Vad gäller föreningens produkter får vi acceptera detta och utforma våra system på ett sådant sätt att vi kan hantera namnen med maskinella rutiner.
Även med hänvisning till Disbyt-databasens förnamn är det enkelt att konstatera att det finns en stor mängd benämningar, som inte är egennamn. Här finns ett uppenbart behov att kunna hantera såväl aliasnamn som epitet i separata fält i forskningsprogrammen. Att definiera vad som bör vara (egen)namn eller inte är en allmän normeringsfråga.
Nej Eva, jag hävdar inte att den ena eller andra formen skall/bör användas; jag vill bara visa på problematiken.
Hej Tommy
Jag har några tusen i min Db från Småland och neråt. Har ännu inte träffat på ngn som fått sitt DOPnamn eller patronykom ändra ändrat så kapitalt såvida det inte handlade om att de blev hantverkare/mästare. Men i Dalarna tycker jag det nästan är väldigt vanligt.
Men jag anger så länge dopnamnen i mitt arkiv och lägger till alla ändringar i biografin.
MVH
Stig
I Dalarna har du väl t.ex. gårdsnamn som komplicerar det hela.
Så sant, Tommy. Men dem kan man ju lägga in i födelse och dödrutorna i Dis.
Det är nog upp till var ock en hur man gör i sin egna forskning, bara man är konsekvent. I min privata forskning använder jag principen att registrera personen med de förnamn och efternamn, som han/hon var "känd" som som vuxen, och registrerar dopnamnet i noteringen till dopnotisen. Namnändringar skriver jag i biografin, men skulle kunna tänka mej att använda en separat notis för "namnbyten". För de som ej blir vuxna registrerar jag dopnamnet. Men det blir alltid några fall där man inte kan följa sin princip. Det finns andra sammanhang, t.ex. om man sysslar med hembygdsforskning och registrerar en hel by eller en hel socken, då det kan vara rätt att registrera dopnamn och patronymikon-efternamnet, och sedan notera eventuella namnändringar i biografin.
Senast redigerat av Torgny Larsson den 2013-11-14 klockan 10:26.
Disgen-fadder i DIS samt datorfrågor.