Ser vi till förnamnsfältet i Disbyt-databasen finns det efter rensning av icke-namn ca 120.000 olika namn. Här finns nog de allra flesta förekommande stavningsvarianter på förnamn. I många fall glider stavningarna in i varandra på ett sådant sätt att det inte möjligt att avgöra om det tillhör det ena eller andra normerade namnet. Baserat på mitt arbete med "Disbyt-namnen" tror jag inte att en "nationell" normering är möjlig kanske ej heller önskvärd. Som jag skrev ovan finns det inget enkelt rätt eller fel. I den egna forskningen måste det ändock vara upp till varje släktforskare att lägga fast principer för hantering av namn. Vad gäller föreningens produkter får vi acceptera detta och utforma våra system på ett sådant sätt att vi kan hantera namnen med maskinella rutiner.

Även med hänvisning till Disbyt-databasens förnamn är det enkelt att konstatera att det finns en stor mängd benämningar, som inte är egennamn. Här finns ett uppenbart behov att kunna hantera såväl aliasnamn som epitet i separata fält i forskningsprogrammen. Att definiera vad som bör vara (egen)namn eller inte är en allmän normeringsfråga.

Nej Eva, jag hävdar inte att den ena eller andra formen skall/bör användas; jag vill bara visa på problematiken.