Jovisst finns den kvar. Som du säger så hamnade ju biografin som en textnotis. Håller fullt och fast med dig att textnotiser är en vinst...men... dessa små tecken som markerar ny rad och nytt stycke håller på att driva mig till vansinne. Och OM man på något vis missat nån så blir det löpande text. Förhandsgranskar ju alltid före utskrift så i regel blir det fixat innan jag skriver ut men ibland är det så mycket text att jag kanske missar nånstans och ser det först när det är för sent. Och sen har vi ju också det faktum att jag bland mina gubbar har de gamla tecknen kvar... inklusive nå bokstäver. Dessa måste tas bort manuellt. Finns de kvar så kommer de med i utskriften! Jag har lyckats rensa det mesta men jag vet inte vart resten är. Visst... jag ser det ju innan jag ska göra eventuell utskrift MEN jag kan t ex inte gör någon Gedcom. Allt sånt kommer med! Och om jag t ex bara vill markera all text, kopiera och klistra in någon annanstans för att skicka till någon i t ex mail... så måste jag se till att plocka bort varenda tecken. Ett onödigt och tidsödande jobb som inte har någonting med släktforskning att göra.
Jag har ju lite svårt att tro att det bara är jag som har dessa eller liknande problem. Kanske andra bara accepterar att man noga måste hålla koll på dessa små enerverande tecken men jag förstår inte VARFÖR de överhuvud taget ens måste få existera! Jag har haft kurser i släktforskning och nya kurser ligger i planering. Jag vill gärna kunna rekommendera föreningen och programmet men jag vet ärligt talat inte hur jag ska motivera för mina elever att de ska välja ett program där de ska behöva "slåss" med små irriterande tecken som de varken sett eller hört talas om tidigare i sina liv. Så... mitt förslag är därför således... som jag nämnt i inlägget innan... att man kan jobba fram ett bättre alternativ till detta fenomen.
Svara med citat
