Jag har sett att runt sekelskiftet 1900 var det inte alls ovanligt att flickor som efternamn fick "patronymikon" med ändelsen -son, d.v.s. faderns förnamn med ändelsen -son. Jag har flera exempel på flickor födda i slutet av 1800-talet, som i någon hfl hetat pigan Andersdotter men i nästa hfl (runt 1900) hetat pigan Andersson. Senare fick ju alla barnen faderns efternamn. Jag har för mig att det kom någon ändring i namngivningslagarna runt 1900, som tydligen gjorde prästerna något konfunderade. Det är det säkert någon annan som vet mer om.