Citat Ursprungligen postat av Malviken Visa inlägg
"Att publicera personuppgifter i en löpande text, till exempel i ett blogginlägg, är i princip alltid tillåtet så länge man inte (i lagens mening) kränker den som uppgifter avser."
Tack för att du väckte tråden till liv igen! Jo, du pekar på ytterligare ett av alla utlåtanden från DI som jag menar har svagt stöd i lagtexten. Om du granskar DI:s text så märker du att den helt saknar paragrafhänvisningar, eller ens nämner vilken lag det handlar om (men eftersom det står "Personuppgiftslagen" i sidhuvudet kan man anta att det finns beröringspunkter med den). Texten verkar i stället utmynna i allmänna rekommendationer om vad som är lämpligt att publicera, och så avslutar man med att hänvisa till de pressetiska reglerna.

Det pressetiska regelverket har inte ett dugg med personuppgiftslagen att skaffa. Enskilda personer är inte ens bundna av det, utan det är ett branschinternt regelverk för svenska massmedier. Bland de regler som DI inte citerar finns också genmälesrätten, alltså rätten att få försvara sig mot publicerad kritik i samma medium (tidning eller radioprogram). Naturligtvis kan en bloggare välja att följa de tre citerade reglerna ändå (det är inget fel på dem i sig), men det är inte någon myndighets sak att lämna dylika råd i sken av att de skulle följa av personuppgiftslagens bestämmelser, för det gör de inte.

Nyckelordet i ditt citat är ordet "publicera", alltså att öppet sprida uppgifter till allmänheten. Detta är traditionellt något som främst författare och journalister har sysslat med, och deras verksamhet är undantagen från PUL genom bestämmelsen i dess 7 §, särskilt andra stycket:

Bestämmelserna i 5 a, 9-29 och 33-44 §§ samt 45 § första stycket och 47-49 §§ skall inte tillämpas på sådan behandling av personuppgifter som sker uteslutande för journalistiska ändamål eller konstnärligt eller litterärt skapande.
Det här är ett ganska omfattande undantag, och att det inte gäller hela lagen beror på att inte heller journalister får slarva med säkerheten beträffande sådana personuppgifter som inte skall publiceras (till exempel anonyma källors adressuppgifter). Denna säkerhet föreskrivs i 30-32 §§.

Undantaget i 7 § PUL är inte heller begränsat med avseende på eventuellt "kränkande" uppgifter. Det betyder inte att det är fritt fram för journalister att kränka andra, men om det har skett genom publicering så är det inte i personuppgiftslagen som de relevanta bestämmelserna står, utan i brottsbalken (exempelvis förtal) och, vid publicering i grundlagsskyddat medium, i TF eller YGL.

Begreppet "kränkning" förefaller i stället vara hämtat från 5 a §, en av de bestämmelser som 7 § utgör undantag från. 5 a § skall alltså inte tillämpas på journalistisk eller litterär verksamhet. 5 a § innehåller inte heller ordet "publicera", utan paragrafen gäller all behandling av personuppgifter i löpande text, även sådan som sker i det fördolda. Om du exempelvis bedriver yrkesmässig släktforskning för annans räkning, så får du anteckna vilka uppgifter som helst om personens släktingar i löpande text, så länge de inte är kränkande. Att forskningsmaterialet bara skall överlämnas till beställaren medför inte något undantag från lagen.

Som bokstaven "a" i paragrafnumreringen antyder fanns 5 a § inte med vid lagens tillkomst (1998), utan den trädde i kraft 1 januari 2007, samtidigt med några andra ändringar som jag menar hade vida större betydelse. Detta bör man ha i åtanke när man uttolkar lagen i dess helhet; undantaget i 7 § är alltså ursprungligen inte skrivet med hänsyn till vad som nu står i 5 a §. Det som 5 a § tillåter (att behandla personuppgifter i löpande text) var med andra ord fullt ut reglerat (inte nödvändigtvis förbjudet) av lagen 1998-2007. Vill DI antyda att det före 2007 var förbjudet att blogga om fysiska personers förehavanden, vare sig uppgifterna var "kränkande" eller ej?

PUL är problematisk, inte tu tal om saken. Jag ansluter mig dock till uppfattningen att bloggande i allmänhet får betraktas som litterär eller journalistisk verksamhet, även om författare och journalister av facket måhända fnyser åt den kategoriseringen. Man får gå tillbaka till EG-direktivet och försöka utröna vad man där menade när man skrev in denna regel till skydd för yttrandefriheten; menade man verkligen att utelämna all den publicistiska verksamhet som inte var uttryckligen journalistisk, litterär eller konstnärlig, särskilt sådana publicistiska former som knappt var påtänkta än? Jag tror inte det; jag tror att direktivets författare bara hade otur när de tänkte.