Dödfött barn: hur hantera

[BrJohan]

Hej orrac!

Jag föreställer mig att du skulle kunna ha goda anledningar att registrera personers skolkamrater och arbetskamrater samt också familjers umgängesvänner för att få levnadsomständigheterna ytterligare mera välbeskrivna. I den mån husdjur förekommer spelar de ofta en inte försumbar roll i många familjers liv. Uppgifter av bl.a. dessa slag kan ju väsentligt bidra till uppfattningar eller kunskaper om levnadsomständigheterna för de personer och familjer som är av intresse.

Som väl framgått så är det i första hand genealogi, dvs. släktskapsförhållanden, jag ägnar mig åt då jag släktforskar. Jag noterar förvisso också de uppgifter om var man bott och vilka yrken man haft, som jag stöter på. Jag förstår absolut att andra släktforskare kan vilja ge uppgiftsinsamlandet en mera etnologisk karaktär eller kanske t.o.m en biografisk.

Jag respekterar dina val och bevekelsegrunder vad gäller släktforskning och när samtidigt en vag förhoppning att mina val och bevekelsegrunder också måtte röna någon grad av respekt.

Tilläggas kan att ett missfall i ett mycket sent gjorde att jag inte fick ytterligare ett mindre syskon. Om detta talades det dock nästan aldrig.

Vänligen /BrJohan

[Rolf Carlsson]

Mycket talar för att hantera dödfödda barn som Eva beskriver. Många gånger kan det vara intressant att i familjeöversikten se förklaringen till en längre lucka mellan två överlevande barn. Det kan finnas ett eller flera dödfödda/missfall däremellan. Det är nog bättre att vara pragmatisk än dogmatisk i detta avseende. Själv tar jag med de dödfödda barnen med Dödfött som förnamn och Xson/Xdotter/familjenamn som efternamn. Nästan alltid framgår kön av födelse/dopboken.

[BrJohan]

Jag tycker som Fredrik II.