Det tas för givet att vi som sysslar och intresserar oss för släktforskning ska vara idealistiska gratisarbetare. Skriva om sin släkt är något man i vissa delar av landet får sysselsätta sig med i Fas 3 i jobb och utvecklingsgarantin.
Förstår inte varför det är ett ideal att inte ta betalt för sitt arbete så snart det gäller något man tycker är spännande och kul. Är det fortfarande så att arbete är något som inte ska vara kul, ideelt arbete som är kul är inget riktigt arbete.
ledaren i diskulogen undrar varför intresset för möjligheterna av en databas och distansutbildningar är något som ska göras gratis. Mycket av det som görs på särskilt på nätet och som rör släktforskningen är i början gjort med entusiasm av en person, men efter ett tag slutar den sighten att fungera. Är inte det därför att det är ett heltidsarbete att hålla såna sighter med information liksom det förr i tiden var ett heltidsarbete att arbeta på en tidning att vara sportjournalist som min far exempelvis.
det borde finnas möjligheter att skaffa sponsorer liksom idrotten har och andra kulturformer. Det är ju faktiskt en kulturgärning av enormt format som vi släktforskare utför.
Jag vill mer än gärna vara med i diskussionerna om både databas och distansutbildningar har lite erfarenhet från mitt tidigare jobb, men har tyvärr på grund av arbetslöshet och kravet att söka jobb inte möjlighet.
Svara med citat
