Finns det någon tidpunkt när man skall gå från patronymikon till familjenamn för nyfödda barn eller är det som vid många andra ändringar flytande när detta inträder?

Vore tacksam att få synpunkter/erfarenheter.

Av Runar Hortlund Söndagen den 8 november, 2009 - 20:42:

Mitt förslag är att vänta med efternamnet tills dess att det blir känt vid giftemålsnotis eller dödsnotis. Då vet man ju säkert

Av Gunnar Jonsson (M00707) Söndagen den 8 november, 2009 - 22:38:

Namnlagen kom väl 1901, men jag har egna exempel på familjenamn under 1850-talet och patronymikon på 1910-talet. 1850-talets exempel blev ganska märkligt, då dom antog Nilsson (efter fadern Anders Nilsson), så personen angavs heta Nils Andersson Nilsson. Så det enda säkra är, som Runar skriver, att vänta tills personen står med efternamn i någon källa.

Av Jan Axelson Måndagen den 30 november, 2009 - 19:16:

Ang patronymikon.

I vissa områden kan man finna efternamn som Bjursten, Wennerberg, Axelberg m. fl. som ej går att hänföra som patronymikon redan under 1800-talets förra hälft. Det var tydligen att namnskicket varierade en del.

En annan fråga om patronymikon:

Min mamma hade en morbror, som efter sin pensionering arbetade för museum i Göteborg, han var mycket duktig på att läsa gammal skrift.

Han hävdade att son-namn egentligen skulle stavas med två "S" endast om egennamnet, som låg till grund för efternamnet slutade på "S". Ex.vis Johannes, Anders m. fl.

Om däremot egennamnet var ex.vis Axel Olof m. fl skulle efternamnet bara innehålla ett "S".

Han hävdade att genitivformen var t.ex. Axelsonen och inte Axels son, Anderssonen, inte Anders' son.