Jag har stött på ett problem. I min släktforskning har jag hittat hittills "okända" nu levande släktingar. Min tveksamhet gäller metod för hur - och om - jag ska kontakta dem.

Vår gemensamma ana, min morfars mor, födde och lämnade bort min morfar i unga år. Ett tiotal år senare födde hon två döttrar och de är, vad jag har lyckats utröna, ännu i livet. Eftersom min morfar inte känt till deras existens är det ju inte säkert att de känner till min morfars existens...

Jag hoppas på att någon DIS:are kan bidra med erfarenheter från likande fall. Jag VILL kontakta dem, men det måste ske på rätt sätt.

Mvh
Magnus Edenmyr

Av Christina Sylejmani Söndagen den 1 februari, 2004 - 14:55:

Magnus!


För cirka 18 månader sedan tog jag kontakt med en "biologisk" kusin (är inte uppväxt med min biologiske far och därför har jag aldrig haft kontakt med den sidan) och det blev en "vinstlott" för oss båda. Kanske mest för henne eftersom jag är hennes enda kusin...

Jag skrev ett brev och presenterade mig och berätade lite om mig själv och att jag släktforskar....
Och på den vägen är det...
Vi har fortfarande kontakt...

Se´n kanske det kan bero på hur gamla "personerna" är också, som man vill kontakta...
Har de barn, kan man gå via den vägen och så vidare...?!


Lycka till!


/Kina

Av Maj-Brith i Leksand Söndagen den 8 augusti, 2004 - 14:04:

Försöka duger!
Jag har på ett mycket "fint sätt" kontaktat en person som varit g. med min biologiska faders kusin ( båda döda) men fick ej svar på detta brev.
Jag betonade i brevet att jag var släktforskare samt "vår släkt" gärna skulle villja ha kontakt med den "andra sidan" och att detta skulle ske helt på det sätt som dom önskade.
Nu var det tydligen en ganska gammal person som jag skrev till.
Sände med ett frankerat kuvär med min adress på
jag vet ju inte om jag haft "otur" eller vad det kan bero på !
Men tycker ändå gör ett försök!!!
Det kan ju inte bli mer än ett nej!
Eller ett tyst nej som i mitt fall.
Lycka till önskar Maj-Brith i Leksand